Det är med ofattbar sorg i hjärtat jag skriver dessa rader. För han var inte bara stor på jorden, han hade ett stort hjärta som brann för idrotten och var en underbar och beundransvärd medmänniska. Han blev som en extra Pappa för mig och för många andra. Ser tillbaka på alla minnen jag har av honom, mycket svett och många skratt. Hans lite speciella humor som för de flesta tog lite tid att lära sig att uppskatta kommer jag sakna.

Han var anledningen till att jag en gång kom till Vårvinden för drygt 20 år sedan och blev kvar. Stämningen på träningspassen var något helt nytt för mig. Engagemang och energi, gap och skrik. Mycket temperament och vilja. Fick oss att känna att vi skulle bli bäst! Så många långa timmar i badmintonhallar han spenderat går inte att räkna ut.

Det har alltid känts som en stor familj i Vårvinden, den lilla ungdomsklubben som klättrade hela vägen upp till Elitserien, två gånger om dessutom! Det har vi Mats-Lennart att tacka för, det hade aldrig varit möjligt utan honom.

Han var en unik eldsjäl som nu ger klubben ett till synes orimligt uppdrag, hur ska vi kunna axla hans arbete i Vårvinden framöver?

Helst av allt vill vi ju såklart bara ha honom tillbaka, lite som gubben i lådan kunde han ju krångla sig ur till synes omöjliga underlägen i matcher. Kunde han inte bara dyka upp igen i Alelyckan så allt fick bli som vanligt igen. För det tomrum som han nu lämnat efter sig går inte att fylla.

Tänker också på hur många som korsat hans väg i badmintonsverige genom åren. Det går inte att föreställa sig. Spelare, ledare och föräldrar. Åtskilliga motståndare har bittert fått erfara hans kämpaglöd och vinnarskalle. Man kommer att behöva leta länge för att hitta någon som inte visste vem "Lången" var.

När vår älskade tränare och väns hjärta slutade slå i lördags undrar jag om han inte tog med sig en bit av Vårvindens hjärta och själ på färden....

Tackar ödmjukt familjen Hansson för förtroendet att bidra med denna text. Alla mina tankar är hos er.

Text: Sofia Ottermark